Jag
vill berätta om en roman som jag har läst för två år sedan. Jag
råder den inte för att den är min favoritbok eller så, den är
en bra roman, men inget mästerverk. Jag tror bara att den kan vara
mycket rolig och intressant för alla som känner till, åtminstone
lite, svensk kultur och livsstil.
Romanen
heter “Hallonbåtsflyktingen” och är skriven av den finska
författaren Miika Nousiainen.
Historien
handlar om en finsk man som heter Mikko. Han är verkligen kär i
Sverige och vill själv vara svensk. Denna kärlek leder honom till
galenskap. Hemma samlar han allt som har att göra med
Sverige: foton på kungafamiljen, svensk musik (Abba, Bo Kaspers
orkester...), Pippi Långstrumps tecknade serier. Han pratar svenska
nästan perfekt och uppför sig på alla sätt liksom om han vore
svensk.
Mikko
åker varje år till Thailand på julsemester och är vän med många
svenska familjer. Han spionerar på dem för att lära sig hur en
typisk svensk pappa är.
Men
för honom räcker det inte: han är fortfarande finsk!
En
dag får han nog av sitt finska liv och flyttar bort från Finland.
Han tar i besittning det lediga huset av en av de där familjerna i
Thailand och anställer en skådespelare och hennes barn för att
fira jul tillsammans och göra som om de är en äkta svenskfamilj.
Men
det räcker inte! Allt förändras när Mikko träffar Mikael
Andersson, en göteborgare som vill begå självmord.
De
ingår en pakt: Mikael lär Mikko att prata flytande svenska, och ger
honom en massa information om sitt liv, och Mikko hjälper honom att
ta livet av sig, så här kommer Mikko att överta Anderssons
identitet.
Så
blir han en verklig svensk och gifter sig med en svensk kvinna och
får svenska barn. Han får livet som han alltid har drömt om.
Men
är detta Sverige verkligen så underbart?
Romanen
är självklart överdriven och allt är ironiskt och baserat på
alla möjliga stereotyper över Sverige som man kan föreställa sig.
Sverige som land där allt fungerar, där alla är lyckliga, vänliga,
jämställda och inte gör något fel.
Man föstår att många av stereotyperna bara är falska och bakom dessa gömmer sig något helt annat.
Titeln
uttrycker bra denna uppfattning, tycker jag: att flytta på en båt,
som inte är en riktig båt, utan bara godis, en ljuv inbillning.
Humor
är alltså genomsyrad av ett stänk av sorg.
Man
kan vara lyckliga var som helst bara genom att vara sig själv.
Och
inte bara Sverige är vackert. Nousiainen vill bara skoja lite om
Finlands grannar.
Lindas
