onsdag 5 oktober 2016

Kära Sverige


du var inte mitt första val i livet, för jag valde att lära mig norska först. Men efter en norska sommerkurs i Oslo förstod jag att Norge och norska inte var bra för mig och jag bestämmde mig att börja svenska. Det var kärlek i första ögonblicken och det var så stort att jag redan har åkt två gånger till dig för att bevista sommarkurser.

Men det är inte allt. Jag har också möjligheten att uppleva dig och din kultur i Italien, för mina lärare Anna och Celina engagerar sig mycket att berätta för oss de underbarste aspekterna av din kultur. Det som jag gillar mest är egenheten i din kultur och dina traditioner, som verkar vara liten annorlunda först, om man kommer från Italien. Den enda grej som jag inte förstår (men jag är italienare, glöm inte det !) är att ni svenskarna ofta är kalla i början och att det är svårt att utbilda nya vänskaper. Jag har faktiskt ingen svensk vän nu, men jag hoppas att finna en så snart som möjligt. Därtill hoppas jag att komma till dig igen.

Claudio (berättat av Giuseppe)



Hypnotisören



Hypnotisören, Lars Kepler
(2009)

Romanen Hypnotisören är Lars Keplers debutdeckare och den har blivit en stor succè.
Ett blodbad öppnar berättelsen: en pappa, en mamma och en liten dotter dödas våldsamt under natten medan sonen ligger nedsövd och skadad på sjukhuset. Den finlandssvenska kommissarien Joona Linna anländer snart till brottsscenen och tecknar en mental karta av scenen, som vanligt. Hans sinne för detaljer hjälper honom att förstå att den äldsta dottern, som bor långt, kan vara mördarens nästa offer. Att prata med sonen är den enda möjligheten att skydda henne. Det kan man inte göra eftersom han ligger medvetslös. Joona Linna kallar på en hypnotisör. Han heter Erik Maria Bark som desvärre har beslutat att inte längre hypnotisera. På grund av det vill Erik inte hjälpa till. Men omständigheten tvingar honom att bryta sitt löfte och hypnotisera pojken. Vad pojken säger är vitalt för utredningen. Media börjar desvärre prata om hypnotisören och därefter kidnappas Eriks tonåriga och sjuka son.
Keplers äkta stil beror på att författaren skriver korta kapitel som gör att handlingen utspelar sig mycket fortare. På grund av det kan man inte släppa boken innan man läst klart. Man avslutar alla kapitel utan att ta en stund för att andas.

Kritikerna har ofta funderat på varför deckare har blivit en sådan succé under de senaste åren. De är nämnligen inte bara populära i Norden utan också utomlands. Jag är ingen litteraturkritiker men enligt mig fascineras läsare av nordiska deckare eftersom de är så grymma och våldsamma. Brottshandlingar drabbar oväntat och slår en orörd värld där alla beter sig enligt lagen. Troligtvis tror de flesta läsarna att den nordiska miljön är synonym till trygghet. Däremot skaffar den nordiska mörka stämningen en känsla av ensamhet och osäkerhet. Men är det verkligen så? Händer de fruktansvärda mord som berättas av författarna på riktigt? Skandinavien beskrivs annorlunda än hur vi föreställer oss det. Det nordiska samhället liknar en utopidröm i vår föreställning: alla människor följer lagen och ser ut att vara toleranta mot varandra. Men det kan finnas undatag.Trots att miljön fortfarande är intakt och naturen frodas, får snön blodfläckar. Resultatet är att den mörka vintern blir den perfekta scenen för de förfärligaste morden.

Irenes

Kära Sverige


Kära Sverige,
när man läser svenska författare som till exempel Astrid Lindgren eller Selma Lagerlöf, är det lätt att falla för dig, för din natur och dina vackra städer. Du ser ut som en dröm när man tittar på dig från Italien, men innan jag besökte dig för första gången kunde jag inte veta om du faktiskt var som jag hade föreställt mig, som jag hade drömt. Efter en sommarkurs i centrala Sverige, kan jag bekräfta att du ändå är bättre.
Det är svårt att säga vad jag gillade bäst. Kanske var de stora sjöarna som reflekterar de gröna skogarna och den blåa himlen. Kanske var att träffa en älg, en äkta älg. Det var större än jag tänkte och det var konstigt att faktiskt se djuret, efter alla bilder på böcker och teve.
Ett av de bästa ögonblicken var säkert att besöka en svensk familj. Det är lätt att föreställa sig ett svenskt hus som det stereotypiska huset som man kan hitta i en IKEA katalog och det var bra att förstå att svenska hus inte är bara IKEA.
På samma sätt, är Sverige inte bara centrala Sverige. Därför, hoppas jag att besöka dig igen, att lära känna dig bättre. Det finns så många upplevelser som väntar till mig. Jag vill åka skidor hos dig, jag vill besöka Lappland och träffa en älg till. Det känns som mina dagar i centrala Sverige var början på en lång vänskap och jag längtar verkligen efter att besöka igen min vän.


Linda  (nedtecknat av Martina T)