Julgran

När man tänker på julen, föreställer man sig direkt några viktiga symboler: julkrubban och julgranen. Jul är inte riktig jul om en av de båda saknas, åtminstone inte för en julälskare som jag!

I alla fall är julkrubban en mycket stark symbol bara i de kristliga länderna, framförallt de katolska, och i Italien även mer kanske, eftersom den uppfanns här av den helige Franciskus.

Istället har julgranen blivit berömd nästan överallt i världen och den är ett mer neutralt tecken för julbetydelser, som kan bli delad av alla religioner.

Julen är symbol för fred och kärlek och vem blir inte lättad och gladare av att se alla glänsande granar som brinner i mörkret? Man får verkligen hopp och förtroende att allt i världen kommer att bli bra.

Men varifrån kommer julgranen? Varför är den så 
viktig?

Förr i tiden var ett träd en särskild symbol för fruktsamhet och företrädde källan till alla livskrafter. Träden kunde läka sjukdomar, och röra i ett träd betydde att närma sig till gudar.

I den babyloniska traditionen blev konung Nimrod målad med en grön kvist i handen, han var tillbedd som solguden.

På en egyptisk bild från 1400 f.Kr. står gudinnan Boet under en tall och utdelar gåvor till fattiga människor.

För ungefär tolvhundra år sedan tillbad det germanska folket eken. När kristendom kom, ersattes eken av granen, därför att granar har tre punkter och de representerar den heliga trefaldigheten. Så här kunde de germanska folken fortsätta att dyrka sina trädandar i smyg.

Dessutom är granen grön hela året och detta betydde att andarna aldrig lämnar trädet och det var onyttigt att prydda det med nötter och stenar.

Människor såg i julgranen en länk mellan himlen och jorden: trädet som ger kunskap om gott och ont och trät i Kristi kors. Julgranen innebär en hänvisning till det nya livet som kommer att bli framburet vid Kristus Uppståndelse.

En legend berättar att Martin Luther promenerade i en ensam skog på julafton och stötte på en gran. 

Han tog den lille granen hem, och sedan prydde han trädet och presenterade det som symbolen för Kristus födelse. Troligen fann han ingivelse i en gammal hednisk sed.

År 1605 ställde man den första julgranen på torget i Strasbourg, och enligt de druidiska traditioner som fortfarande var livliga i Tyskland, England och Nederländerna, fick granar stå bara på marknadstorg.

I de andra europeiska länderna och i Förenta Staterna var Kyrkan mot julgranar, därför att de var ansedda som en återkomst till hedendom. Bara mellan 1800- och 1900- talet  började man också ta in granen i huset.

I de gamla hedniska vanorna prydde man träden för att göra dem lockande så att andarna skulle komma tillbaks till dem. Den här tron spreds från Babylon till de keltiska grupperna.

I början var julgranen dekorerad med äpplen, kakor och färgat papper. Sedan, när de blev inburna i huset, använde man en bredare mängd dekorering: ljus, frukt, sötsaker och glasspärlor.

Kulorna blev först skapade i Böhmen av arbetare i en glasfabrik. En dag var de berusade och bestämde sig för att tävla: den som blåste den största kulan skulle vinna. Arbetarnas fruar kom på den idén att sälja jättekulorna på julmarknaden som bild för livsfrukten.

Ljusen är istället uttänkta av Luther. Han ville lära barnen att Jesu födelse har burit ljus till världen. Det är en koppling mellan ljus och komet, därför började man också att ställa ljus inför fönstren: så att Jesus själ kunde hitta vägen under de mörka vintriga nätterna. Bruket att tända ljus under årets mörkaste dagar fanns redan förut för att främja solens födelse.

Nuförtiden pryder man granen med en massa olika saker, och varje land har också typiska bruk, som inte finns i de andra, till exempel hänger man halmprydnader på grenar i Sverige och många hänger också landsflaggor.

Förresten är det några grejer som har en särskild betydelse för en person eller en familj, och inte kan saknas på julgranen. Så händer det ofta att på julgranen hittar man nya dekorationer och gamla med ett intimt värde.

Glöm inte att prydda er egna julgran. God jul till alla!

Lindas