tisdag 1 november 2016

Ungerns folkomröstning

Orbáns flyktningplan rann ut i sanden: Ungerns folkomröstning visade sig ogiltig

Söndagen den 2 oktober ägde Ungers folkomröstning om flyktingpolitik rum. Den kom till följd av premiärminister Victor Orbáns stenhårda kampanj mot EU:s överenskommelse att obligatoriskt ta emot en rum flyktingkvot (1.300 människor ca), ännu utan det lokala parlamentets tillåtelse.
Folkomröstningen bestod av att ta ställning till hur man vill att landet ska förhålla sig till det här beslutet. Enligt Eurostat var bara en fjärdedel av befolkningen i Ungern positiva till att ta emot asylsökande som kommer från utanför EU, jämfört med Sveriges 70 procent.
Redan september 2015 stängde Ungern sin gräns mot Serbien för att minska antalet flyktingar. De stoppas och sänds till små transitläger mellan de två länderna istället. Orbán påstår att det är landets plikt att skydda Schengenområdet. Men enligt Schengensamarbetet skulle de länderna inte heller ha permanenta gränskontroller. Det hände i Sverige och Danmark också, där införde man tillfälliga gränskontroller som EU-kommissionen vill stoppa nu. Man kan tänka att premiärministers bekymmer med flyktingströmmen är av ett ekonomiskt skäl, men sanningen är en annan. Orbán menar att de flesta som kommer är muslimer och därför hotar de Ungerns kultur och traditioner genom att skapa farliga konflikter. Här kommer hans politik överens med det extremnationalistiska partiet Jobbik. Ekonomiskt skulle Ungern faktiskt tjäna på att ta emot migranter eftersom landet nyligen har haft en stor utflyttning av kvalificerad arbetskraft, speciellt till England.
Folkomröstningens resultat blev att 98,3 procent av de som röstade valde premiärministers linje, men valdeltagandet var för långt under godkäntgränsen 50 procent för att det ska kunna räknas som giltig. Mindre än 40 procent av de röstberättigade begav sig nämligen till valurnorna. Orbán vill dock använda resultaten för att stifta en ny lag om flyktingproblemet.

Även om folkomröstning visade sig ogiltig ger den en signal att de enskilda EU:s länderna är beredda att undvika det kollektiva samarbetet till förmån för en alltför självständig ställning när det gäller internationella förbindelser. Man får se hur EU ska behandla dessa delikata frågor och vilken framtid förväntas.

Giulia Zorzan