Orbáns flyktningplan rann ut i sanden:
Ungerns folkomröstning visade sig ogiltig
Söndagen den 2 oktober ägde Ungers folkomröstning om
flyktingpolitik rum. Den kom till följd av premiärminister Victor Orbáns
stenhårda kampanj mot EU:s överenskommelse att obligatoriskt ta emot en rum flyktingkvot
(1.300 människor ca), ännu utan det lokala parlamentets tillåtelse.
Folkomröstningen bestod av att ta ställning till hur man
vill att landet ska förhålla sig till det här beslutet. Enligt Eurostat var
bara en fjärdedel av befolkningen i Ungern positiva till att ta emot
asylsökande som kommer från utanför EU, jämfört med Sveriges 70 procent.
Redan september 2015 stängde Ungern sin gräns mot Serbien
för att minska antalet flyktingar. De stoppas och sänds till små transitläger
mellan de två länderna istället. Orbán påstår att det är landets plikt att
skydda Schengenområdet. Men enligt Schengensamarbetet skulle de länderna inte
heller ha permanenta gränskontroller. Det hände i Sverige och Danmark också,
där införde man tillfälliga gränskontroller som EU-kommissionen vill stoppa nu.
Man kan tänka att premiärministers bekymmer med flyktingströmmen är av ett
ekonomiskt skäl, men sanningen är en annan. Orbán menar att de flesta som
kommer är muslimer och därför hotar de Ungerns kultur och traditioner genom att
skapa farliga konflikter. Här kommer hans politik överens med det
extremnationalistiska partiet Jobbik. Ekonomiskt skulle Ungern faktiskt tjäna
på att ta emot migranter eftersom landet nyligen har haft en stor utflyttning
av kvalificerad arbetskraft, speciellt till England.
Folkomröstningens resultat blev att 98,3 procent av de
som röstade valde premiärministers linje, men valdeltagandet var för långt
under godkäntgränsen 50 procent för att det ska kunna räknas som giltig. Mindre
än 40 procent av de röstberättigade begav sig nämligen till valurnorna. Orbán vill
dock använda resultaten för att stifta en ny lag om flyktingproblemet.
Även om folkomröstning visade sig ogiltig ger den en
signal att de enskilda EU:s länderna är beredda att undvika det kollektiva
samarbetet till förmån för en alltför självständig ställning när det gäller
internationella förbindelser. Man får se hur EU ska behandla dessa delikata
frågor och vilken framtid förväntas.
Giulia Zorzan