Kära Sverige

Det är inte länge sedan vi träffades den första gången.

Hur kan man glömma det där ögonblicket i ditt Uppsala och sedan i Stockholm. Det var i mars.

Jag har lärt känna dig redan på universitetet för att jag läser ditt språk och din litteratur och för att jag älskar längdåkning liksom du. Men det var något annorlunda att lära känna varandra personligen.

Din gamla akademi full av kultur, din kalla och rena luft, som jag älskar, på mitt ansikte och till slut

din natur full av grönt med de stora björkarna som smeker din safirblåa himmel är det vad som slog mig om dig.

I alla fall finns det bara en sak som jag inte kan gilla om dig och det är dina enformiga hus som är

likadana allihop utom för olika färger. De ser så orealistika ut som om de är dockhus.

Trots det stal du en del av mig och jag känner mig lycklig för att jag också har en del av dig här i Milano. Jag har faktiskt en svensk väninna som jag lärde känna förra året i universitetsområdet och det är sällynt att finna svenskar här förutom mina lärare.

Varje gång jag träffar henne och vi kan snacka medan vi dricker kaffe, är det som om jag skulle kunna känna dig närmare.

Oroa dig inte för mig kära Sverige. Vi ses snart igen.

Giuseppe Oriani (nedtecknat av Andrea M.)

Kära Sverige

Kära Sverige,

vi lärde känna varandra 2009, när jag åkte till Umeå som ett erasmusstudent. Jag var överväldigad på grund av naturen, och för allt var tyst. Jag var där från augusti till maj, och så, hade jag tillfället att känna mycket av dig. Jag åkte från Lappland i norra Sverige till Göteborg och Stockholm i söder, och alla platser var vackra. Den bästa platsen, kanske, var Lappland. Där, kunde jag uppleva det samiska språket, kulturen och politiska organisationen. Jag fick också möjligheten att driva hundspann, som är typisk för deras kultur, och att se renarna. I Ammarnäs, som ligger i norra Sverige, gick jag på iskfiskefestival. Jag prövade att fiska en fisk som heter ”lake”, men jag fick ingenting. I alla fall var betet nästan uppätet och jag var täckt av snö. På middagen, fick jag chansen att äta den där fisken, och den var jättegod.

En rolig sak om dig är: hur kan du ha två klimat samtidigt? När jag åkte till Göteborg var det vinter i Umeå, men där, var det vår ännu. Det fanns blommor, solen var varm och så kunde jag insupa alla dina smaker och lukter.

Om jag tänker på att jag egentiglen ville studera norska, hade jag mycket tur att det inte fanns på Genuas Universitet, utan det fanns bara svenska. Vid den tidpunkten sade jag till mig själv: ”ok, jag kommer att studera svenska”. Det är hur äventyret började, och jag hoppas att komma tillbaka snart, och att känna dessa känslor igen.

Martina (nedtecknat av Roberto P.)