Morgans mission att bryta samhällets mönster omkring mobbning och
kränkning i svenska skolor fortsätter i programmets tredje avsnitt. Efter att
ha pratat om mobbning och kränkning i allmänhet och att ha lyssnat på personer
som blev mobbade och som mobbade i ungdomen bestämmer Morgan sig för att
analysera med klassen 8Cs elever vad som inte funkar i deras klass för att
hitta lösningar till problemen. Klassen gör en lista av vad de skulle göra för
att känna sig bättre tillsammans men tyvärr försvinner medvetenheten om mobbningen så fort de lämnar klassrummet. Det bekymrar Morgan som börjar
tänka att hans mission kommer att misslyckas.
Framför allt finns det en allvarlig konflikt mellan killarna och tjejerna.
När de börjar bråka händer det alltid att tjejerna tar parti för de andra
tjejerna och killarna för killarna. De är uppdelade i könsgrupper hela tiden.
För att undvika att det uppstår grupper som inte kommunicerar med varandra och
för att göra så att alla är inneslutna i gemenskapen delar Morgan klassen i små
arbetsgrupper och analyserar hur de samarbetar. Med hjälp av mobbningsexperten
Björn undrar han hur de skulle kunna sitta runt bordet så att alla lika bra kan tala med varandra och vara ingripna i samtalet. Dessutom bestämmer han sig för att byta hur de sitter i klassrummet, så att alla sitter bredvid kamrater som de inte
brukar umgås med. Det skulle hjälpa att överskrida alla väggar mellan dem. På
detta sätt måste alla prata med alla och ingen får chansen att bli utfrusen.
För att förstärka gemenskapen och lära känna varandra gör Morgan också en
lekfull kommunikationsövning: han parar ihop eleverna och varje gång som Morgan
visslar måste de ta ihop med ett annat par och gå enligt ledarens
instruktioner.
Sedan ber Morgan studenterna att uppmärksamma platser på skolan som
är otrygga och där mobbning kan ske okontrollerat. De pekar på "slummen" (toa), "valvet" (där man röker) och bakom matsalen. Man pratar om problemet med rektorn
som bestämmer att sätta några vakter där.
Det största problemet visar sig vara gympalektionen. Då händer det
regelbundet att många tjejer inte simmar, utan de stannar i ett annat rum och
får andra läxor eller, om de går till badet under idrottslektionerna, simmar de
med kläderna på annars driver killarna med dem. De vågar inte visa sig i baddräkt
på grund av några kränkande kommentarer som de fick i sjuan över deras kroppar.
Det finns ett tråkigt tillfälle när Morgan berättar för klassen om sin
barndom. Själv var han ett maskrosbarn: han bytte nio skolor, hade inga vänner
och blev misshandlad av sin mor som var alkoholiserad. Han bodde hos en
fosterfamilj eftersom hans mor inte kunde ta hand om honom och hans far satt i
fängelse. Tills hans pappa kom ut ur fängelse, då Morgan bestämde sig för att
försöka leva med honom men det första som pappan gjorde var att köra
sonen till barnhem. Morgan valde att inte bli som sina föräldrar och att ha ett
högre syfte i livet. Han vill att hela klassen ska bli medveten om att man kan
förändra sin framtid.
Klassen träffar också två polistjänstemän som jobbar i Ystad, Örjan och
Caroline, för att höJa sin medvetenhet omkring mobbningens juridiska
konsekvenser. Samantha och Jacob följer med poliserna till arresten där de fick
en insikt av hur det ska bli om de begår kriminella handlingar.
Brottsaspekten av mobbning och förolämpningar verkar ha en stor inverkan på
studenterna. Det var något som de inte hade tänkt på förut och det gör mobbning
även farligare.
Trots allt förvärras
situationen när även klassmentorn Kenneth kritiserar faktumet att tjejerna inte
simmar eftersom de skäms. Tjejerna berättar att de kände sig kränkta och att
åtminstone lärare inte borde ta någons parti utan skulle försöka hjälpa alla.
Kenneth menade faktiskt inte att stöta någon och känner sig verkligen nedslagen.
Han är den populäraste läraren bland eleverna och vill absolut lösa problemet
i klassen. Därför stöder han Morgans mål att skapa mer tillit bland studenterna
och avskaffa grupperingar. Morgan är själv oroad att tappa elevernas förtroende
till honom om han inte kommer att lyckas att lösa konflikten.
Den allmänna situationen har i
alla fall förbättrats eftersom tjejerna vågar säga ifrån och inte bara
låter det bli varje gång. De känner sig starka om de är tillsammans, vilket skapar
ett uppmuntrande grundval för missionsfortsättningen.
Silvia och Linda
