Majgull
Axelsson debuterade som romanförfattare år 1994, men hennes
journalistiska bakgrund fortsatte att påverka henne i romanerna.
Det vill säga hon blandar journalistforskningar och skönlitteratur.
I
hennes verk försöker hon å ena sidan alltid att behandla
allvarliga och viktiga teman, som vanligtvis inte får mycket plats i
nyheterna och därför rör de inte så mycket i allmänhetens
åsikter. Å andra sidan utvecklar hon noggrant mänskliga känslor
och tankar, så att böckerna är mycket gripande och starka.
Den
första romanen som hon skrev är “Långt borta från Nifelheim”.
Den handlar om en svensk diplomat på Filippinerna. Handlingen
utvecklar sig i den fattiga miljön och visar på olika problem i
det samhället. Allt är också byggt kring huvudpersonens
personliga liv och svårigheter, och författaren analyserar inte
bara samhället, utan också karaktärernas inre liv.
Med
romanen “Aprilhäxan” som gavs ut år 1997, vann Majgull Axelsson
Augustpriset, det viktigaste svenska litteraturpriset. Här betonar
hon hur samhället uppförde sig mot barn som hade funktionshinder
och som tvingade mammor att överge sina egna barn under 50- och
60-talet. Så här får hon sätta ihop ett besvärande ämne, som
stör Sveriges fasad som jämlikhetsland, och en påhittad personlig
historia, som framställer fyra systrars känslor som upplevde denna
situation.
2002
skriver hon också sin första pjäs med namnet “LisaLouise”, som
hade urpremiär på Dramaten i Stockholm och handlar om
kvinnomisshandel. Sedan i “Helgonlegender” fokuserar hon på
folkhemmets socialdemokrati och hur ideal och idéer har förändrats
under tjugo års tid.
I
andra romaner som “Slumpvandring” och “Is och vatten, vatten
och is” står alltid kvinnornas synvinklar i fokus, deras
relationer med andra människor och deras innersta tankar.
År
2011 medverkade hon i “Sommarpratarna” en välkänd tv-serie
producerad av Sveriges television.
I
sin senaste roman “Jag heter inte Miriam” (2014) utför hon en
stor undersökning om andra världskriget och i synnerhet om Sveriges
uppförande när de tog emot invandrare som sökte asyl vid
krigsslutet. Framförallt analyserar hon romers situation, genom att
berätta en gammal dams minnen, som var med i de tyska
koncentrationslägren.
Ett
ämne som säkert inte var så känt bland folket och det blir
verkligen aktuellt nuförtiden, eftersom rasismen blir allt starkare
i Sverige och i hela Europa på grund av de kolossala
invandringsströmmarna som vi upplever just nu.
För
sitt författarskap fick hon IvarLo-priset år 2015, för att hon
talar om orättvisors uttryck och ursprung.
Majgull
Axelsson är mycket populär i Sverige och några av hennes arbeten
har också översatts till andra språk. Framförallt hennes
största succéer: “Aprilhäxan” och “Jag heter inte Miriam”.
”Aprilhäxan” finns också på italienska.
Lindas
