söndag 9 april 2017

FEM DAGAR, FEM MÄN OCH EN BASTU

Risultati immagini per bastubalett


En sommarvecka i Tornedalen samlas fem tornedalska män på en plats vid Luppioberget. De ska sätta upp en balett i en bastu: en bastubalett. Men vad är egentligen en bastubalett? Det finns fem män i fem dagar och en bastu. De heter Henry, Fredrik, Daniel, Bengt och Niska och ska träffas med den kända koreografen Justine Kirk som kommer att ta hand om baletten. Hennes fråga är: är det möjligt att förändra föredomar kring bastun, nakenheten och manligheten? Det kommer bastubalettens dansare att prova.

Vad de fem männen tror om bastubaletten

Bengt Niska har varit i kommunalråd, i Pajala. Men nu är han gammal och har hjärtproblem. Han berättar att hans erfarenheter av bastu har bara varit en tävling: vem som sitter längst är den bästa. Enligt Niska är det en enorm nyttomoral som har präglat människorna i Tornedalen, oavsett vad man tillhör för klass eller åskådning. Hans tanke är att det inte finns någon herre, utan bara enkla och normala personer som har olika ursprung och jobbar i jord- eller skogbruk. Det gör ingenting om man inte kan svenska. Folket från Tornedalen är skogfolk, inte pratsamt, kanske blygt. Ibland är det tillräckligt att bara sitta tysta.
Bengt Niska tar inte allt på stort allvar, han tar inte ens sig själv på stort allvar. Om någon skulle ha bett honom om samma sak för 25 år sedan, att dansa i en bastu, då skulle han ha varit mer nervös och tränat för att få ett bättre resultat. Men bastubaletten kommer att visa Niska något nytt om bastun, någonting som han aldrig skulle antagit innan.

Daniel och Fredrik har känt till varandra i 15 år nu. De båda är folkmusiker som håller den tornedalska kulturen levande. Daniel uppfostrades på svenska. Trots det förstår han meänkieli men inte nog för att kunna uttrycka sina tankar och känslor på språket. Trots att språket gäller identiteten spelar det inte rollen som gräns mellan de fem. Tvärtom utgör språket förhållandet mellan olika människor med olika ursprung men som tillhör samma folk.

För Bengt Aili dansen har alltid varit viktigt. Han bodde i Afrika där han jobbade som yrkeslärare, Det var i Afrika där har lärde sig att dansa tradionella danser. På grund av detta är han stolt över att visa Justine hur man rör sig när man dansar på ett afrikanskt sätt. Trots att han har bott utomlands, tycker han att hans plats är i Tornedalen. Visst, han har längtan till Afrika som alltid finns i hans huvud men Tornedalen betyder hemma. Han bodde i Zimbabwe i två år. Inbördeskriget hade tagit slut och det nya landet behövde vita lärare eftersom de hade ett slags apartheidsystem kvar. Efter kriget byggde folket upp en demokrati och sökte nya människor från hela världen. Han såg en liten annons i tidningen och bestämde sig direkt för att söka jobbet. När han var i Afrika vad som mest slog honom var en slags glädje, en energi som alla hade och som är svårt att förklara. Det finns en enkelhet och uttrycksfullhet som västrelänningar inte har, tycker han. När han kom tillbaka till Tornedalen hade han det svårt att fortsätta leva som vanligt. Han hade transformerats.

Daniel vet inte vad folk kommer att säga om faktum att han ska dansa i en bastu. Man ska inte fundera på vad som folk tror. I alla fall är bastun mycket viktig för männen, och kanske det är ett sätt att prova sig manlig. Många män tycker inte att dans är manligt. Men Daniel vill visa att de har det fel: man ska sätta ihop bastun och baletten och skapa ett nytt begrepp manlighet.


Kommer Justine att lyckas?

Irenes