Majgull Irene Axelsson föddes 1947 i Landskrona, växte upp i Nässjö och hennes dröm har alltid varit skrivkonsten.
Redan i gymnasiet frågade hon sin svensklärare Börje Svensson om hon skrev tillräckligt bra för att bli journalist och hon ska aldrig glömma svaret som hon fick tillbaka: «Du skriver tillräckligt bra för att bli författare». Så hon kämpade på, gav inte upp och det visade sig att Börje hade helt rätt: det var precis en författare hon skulle bli.
Hon började ursprungligen som journalist och fokuserade huvudsakligen på handelspolitik och arbetsmarknad men hon närmade sig snart den skönlitterära världen med några tidiga dokumentära böcker. Den första kom 1986, Våra minsta bröder, en fackbok som handlar om barnarbete.
Efter tre år skrev Majgull igen om barn, denna gång i en dokumentärroman om barnprostitutionen och sexhandeln i Filippinerna, Rosario är död (1989). Majgull anser att boken förändrade hennes liv. I början försökte hon i själva verket att växla mellan journalistisk och skönlitterärt skrivande, men hon kände då som att hon inte längre kunde skriva bara artiklar. Hon lämnade dock inte helt frågorna som sysselsatte hennes journalistkarriär, men hon fann emellertid en kompromiss: hon samlade fortfarande material som en journalist men skrev därpå som en författare.
Hon fortsatte med en annan reportagebok om gatubarnen i Latinamerika, Dom dödar oss som gavs ut 1991. Majgulls verk har mycket att göra med barns (och senare också kvinnors) rättigheter och det visar en stark medkänsla med de svaga och utstötta. Det påminner lite om vad Charles Dickens gjorde ett sekel tidigare och Majgull faktiskt känner släktskap med honom. Hon hävdar att hon känner igen sig i hans oerhörda oro inför framtiden.
Giulia Zorzan
