Giulias bokpresentation

Bokpresentation

Populärmusik från Vittula publicerades år 2000 av den tornedalska författaren Mikael Niemi. Romanen fick Augustpriset strax efter och den blev en succé i hela Sverige.

Berättelsen börjar med en prolog i nutid där huvudkaraktären, Matti, befinner sig i Nepal på en utflykt i Himalaya. Där händer något helt oväntat. Mattis läppar blir fastfrusna i en böneplatta. Den här olyckshändelsen påminner honom om hans barndom i det kalla Pajala, en liten by i Tornedalen. Hädanefter börjar den riktiga  historien.

Romanen handlar om livet i Pajala, närmare bestämt i området Vittulajänkkäsom, i början på sextiotalet. Matti var då ett barn som för första gången måste konfrontera sig med de nya moderniseringarna i sin by. Förändringar är i luften överallt; sextiotalet är nämligen de stora revolutionernas årtionde och det är tydligt att de inte kommer att undgå Sverige heller. I alla fall är samhället kanske inte berett på detta, eftersom invånarna fortfarande slår vakt om traditionerna i denna delen av Sverige. Matti lär känna Niila, en kille som gradvis kommer att bli hans bästa vän. Niklas föräldrar är laestadianer och på grund av detta uthärdar han en hård disciplin. Genom berättelsen växer de två pojkarna upp tillsammans och deras liv förändras när de upptäcker Rock and Roll musiken. De kan alltså rymma från sina hårda familjer och från normerna i miljön där de bor.

Boken är en bra återspelning av livet i Norrbotten. På detta sätt kan man lära känna mer om en del av Sverige som man normalt inte lär känna, speciellt människor som bor utomlands. Tornedalen är en typisk svensk ort där traditionerna betyder väldigt mycket och huvudkaraktärerna måste hitta rätt väg i ett konservativt samhälle. 

När det gäller språket tycker jag att det inte är för svårt. Det spelar dock en viktig roll i berättelsen. Tornedalen är ett tvåspråkigt land, det vill säga att där uppe pratar man både svenska och deras version av finska (tornedalsfinska). Detta förhållande leder till ett identitetsproblem. I boken upprepas att ”Pajala tillhör inte Sverige”. De känner sig isolerade från resten av landet och emellertid är de inte heller finska. Efter ett tag kommer läraren Greger från Skåne och särskilt i filmatiseringen av romanen kan man höra språkets skillnader i den här delen. Filmatiseringen är från 2004 och enligt mig är det en riktigt bra tolkning av historien.

Avslutningsvis älskade jag boken eftersom den förmådde mig att genomgå Norrbottens levnadssätt och traditionerna. Jag rekommendera alla att läsa den, speciellt italienare som vill veta något om svensk kultur. Det finns i själva verket en italiensk översättning, men jag är väldigt glad att jag kunde läsa den på svenska. Jag ville läsa den på italienska också för att kolla på hur översättare bette sig med de olika lingvistiska situationerna.

Giulia Zorzan

Giulias favoritord på svenska

Mitt favoritord på svenska

Mitt favoritord på svenska är «ö», som är en av de kortaste orden i språket (det finns till exempel  också «å», som betyder «en liten älv som rinner speciellt i bergen », en ström). Det var spännande när jag lärde mig ordet, eftersom det bara inte på italienska finns något ord som består av endast en  bokstav, utan också på de andra språken som jag kan. Ordet «ö» är enstavigt som betyder att det består av en enda stavelse och i det här fallet också av en enda bokstav. Det ser ut som om ordet även grafiskt påminner om betydelsen, med sin cirkulära form.  

Olyckligtvis uttalar man sällan ordet som ett självständigt ljud därför att det ofta står i bestämd form i meningarna. Det är faktiskt vanligare att hitta ordet stavat som «ön». Men när det händer att jag läser ordet i texterna är det jätteroligt eftersom det låter konstigt för mig och jag provar att uttala ordet på bästa sättet. Ö-ljudet var i själva verket, tillsammans med å-ljudet, det svåraste för mig att uttala för det finns inte på italienska och det var svårt att lära mig ljudet när jag började studera svenska. Så kanske är det därför jag gillar det här ordet så mycket.

Giulia Zorzan