MITT SVERIGE

     Avsnitt 1    

Avsnitt ett av Mitt Sverige handlar om hatet och våldet i det svenska samhället idag. De extrema och våldsamma finns ofta i politiska grupper både till höger och till vänster, i kriminella gäng, bland religiösa fanatiker och fotbollshuliganer. De visar offentligt sitt hat och manifesterar det öppet, till exempel på fotbollsmatcherna, eller genom kravaller och demonstrationer. De extrema och våldsamma är en minoritet, men en minoritet som skrämmer alla.

Två av de frågor som dyker upp i avsnittet är: “varifrån kommer all frustration och ilska som finns i Sverige idag?” och ”vad driver en  att vara så hatfull mot samhället”? Tobias, en avhoppad nazist, försöker att svara. De anledningar som ledde honom att bli våldsam är delas troligtvis med  många andra som tog en liknande väg. Tobias, som blev nazist som tonåring, hade redan bakom sig sina föräldrars svåra skilsmässa, ekonomiska problem och mobbning på skolan. Hans ”blinda hat mot allt och alla” kom från känslan att vara ”så sjukt jävla less på samhället”, och i nazismen hittade han ideologin där hans  hat kunde användas till ”nåt positivt” och var delat av andra människor.

Avsnittet presenterar en annan grupp av ungdomar som känner sig frustrerade och utanför samhället: några invandrare, alla unga män som pratar perfekt svenska, men de har  inget jobb och ingen plan i livet. Då förstår vi var risken att radikalisera sig och bli våldsamma kan komma från. I de flesta fall är det  hopplösheten och ingen dröm för framtiden. 

Valeria

Majgull Axelssons författarskap från 1994 fram till nu

Majgull Axelsson debuterade som romanförfattare år 1994, men hennes journalistiska bakgrund fortsatte att påverka henne i romanerna. Det vill säga hon blandar journalistforskningar och skönlitteratur.

I hennes verk försöker hon å ena sidan alltid att behandla allvarliga och viktiga teman, som vanligtvis inte får mycket plats i nyheterna och därför rör de inte så mycket i allmänhetens åsikter. Å andra sidan utvecklar hon noggrant mänskliga känslor och tankar, så att böckerna är mycket gripande och starka.

Den första romanen som hon skrev är “Långt borta från Nifelheim”. Den handlar om en svensk diplomat på Filippinerna. Handlingen utvecklar sig i den fattiga miljön och visar på olika problem i det samhället. Allt är också byggt kring huvudpersonens personliga liv och svårigheter, och författaren analyserar inte bara samhället, utan också karaktärernas inre liv.

Med romanen “Aprilhäxan” som gavs ut år 1997, vann Majgull Axelsson Augustpriset, det viktigaste svenska litteraturpriset. Här betonar hon hur samhället uppförde sig mot barn som hade funktionshinder och som tvingade mammor att överge sina egna barn under 50- och 60-talet. Så här får hon sätta ihop ett besvärande ämne, som stör Sveriges fasad som jämlikhetsland, och en påhittad personlig historia, som framställer fyra systrars känslor som upplevde denna situation.

2002 skriver hon också sin första pjäs med namnet “LisaLouise”, som hade urpremiär på Dramaten i Stockholm och handlar om kvinnomisshandel. Sedan i “Helgonlegender” fokuserar hon på folkhemmets socialdemokrati och hur ideal och idéer har förändrats under tjugo års tid.

I andra romaner som “Slumpvandring” och “Is och vatten, vatten och is” står alltid kvinnornas synvinklar i fokus, deras relationer med andra människor och deras innersta tankar.

År 2011 medverkade hon i “Sommarpratarna” en välkänd tv-serie producerad av Sveriges television.

I sin senaste roman “Jag heter inte Miriam” (2014) utför hon en stor undersökning om andra världskriget och i synnerhet om Sveriges uppförande när de tog emot invandrare som sökte asyl vid krigsslutet. Framförallt analyserar hon romers situation, genom att berätta en gammal dams minnen, som var med i de tyska koncentrationslägren.

Ett ämne som säkert inte var så känt bland folket och det blir verkligen aktuellt nuförtiden, eftersom rasismen blir allt starkare i Sverige och i hela Europa på grund av de kolossala invandringsströmmarna som vi upplever just nu.

För sitt författarskap fick hon IvarLo-priset år 2015, för att hon talar om orättvisors uttryck och ursprung.

Majgull Axelsson är mycket populär i Sverige och några av hennes arbeten har också översatts till andra språk. Framförallt hennes största succéer: “Aprilhäxan” och “Jag heter inte Miriam”. ”Aprilhäxan” finns också på italienska. 

Lindas

Majgull Axelssons tidiga författarskap (fram till 1994)

Majgull Irene Axelsson föddes 1947 i Landskrona, växte upp i Nässjö och hennes dröm har alltid varit skrivkonsten. 

Redan i gymnasiet frågade hon sin svensklärare Börje Svensson om hon skrev tillräckligt bra för att bli journalist och hon ska aldrig glömma svaret som hon fick tillbaka: «Du skriver tillräckligt bra för att bli författare». Så hon kämpade på, gav inte upp och det visade sig att  Börje hade helt rätt: det var precis en författare hon skulle bli.

Hon började ursprungligen som journalist och fokuserade huvudsakligen på handelspolitik och arbetsmarknad men hon närmade sig snart den skönlitterära världen med några tidiga dokumentära böcker. Den första kom 1986, Våra minsta bröder, en fackbok som handlar om barnarbete. 

Efter tre år skrev Majgull igen om barn, denna gång i en dokumentärroman om barnprostitutionen och sexhandeln i Filippinerna, Rosario är död (1989). Majgull anser att boken förändrade hennes liv. I början försökte hon i själva verket att växla mellan journalistisk och skönlitterärt skrivande, men hon kände då som att hon inte längre kunde skriva bara artiklar. Hon lämnade dock inte helt frågorna som sysselsatte hennes journalistkarriär, men hon fann emellertid en kompromiss: hon samlade fortfarande material som en journalist men skrev därpå som en författare. 

Hon fortsatte med en annan reportagebok om gatubarnen i Latinamerika, Dom dödar oss som gavs ut 1991. Majgulls verk har mycket att göra med barns (och senare också kvinnors) rättigheter och det visar en stark medkänsla med de svaga och utstötta. Det påminner lite om vad Charles Dickens gjorde ett sekel tidigare och Majgull faktiskt känner släktskap med honom. Hon hävdar att hon känner igen sig i hans oerhörda oro inför framtiden.

Giulia Zorzan