HÄR DANSAR VI INTE

I Bastubaletten händer precis motsatsen. Daniel, Henry, Fredrik och de två Bengtarna klarade att göra sin bastubalett inför publik och det blev också en stor framgång!I början av sista avsnittet pratar Daniel, Fredrik och Bengt Alli tillsammans och diskuterar om baletten som ska äga rum följande kväll. De, framför allt Bengt, är inte övertygade om att baletten kommer att gå bra och är också nervösa. Daniel försöker att inte visa att han är nervös, för att försäkra de andra att allt ska gå bra. Veckan har varit jobbig inte bara för att förbereder baletten utan också för man ofta kastat en blick på dansarnas känslor. Till slut åker alla till Tärendo, där holmen de ska dansa på finns. Atmosfären är spänd, men alla är koncentrerade på rörelserna, musiken och danserna som de ska göra under kvällen. Scenen är en förberedd bastu utomhus, så att publiken kan samlas därunder och titta på dansarna.Det är första gången som ett sådant skådespel utspelats direkt fram någon publik. Det är en framgång. Publiken jublar, sjunger, applåderar de fem tornedalningarna och är glada att vara med i ett TV-program. Baletten utspelas både på svenska och meänkieli och innehåller sånger, danser, rikspel och dialoger. Koreografen Justine kramar alla efter föreställningens slut, framför allt Bengt Alli, som var den mest nervös av alla dansare. Efter framförandet blir bastubaletten ett verkligt fenomen i Tornedalen och olika personer, inte bara tornedalningar, vill gärna ha del i de kommande bastubaletterna!

Bastubaletten, mod och stolthet

Tornedalingar är kända för att vara modiga män, sansade och lagom.
Detta mod är ändå en falsk yttersida, beteendet är oftast påverkat av ett allmänt begrepp av vad som borde passa en riktig man.
På meänkieli används ordet “Knapsu” för att definiera en person som inte uppför sig på sättet som man förväntar sig vara manligt. Det är någon sorts fördom ankrad i det traditionella tankesättet.
Det är märkvärdigt att åse hur denna fördom ändå utvecklar och förändrar sig under serien. Programmet själv visar sig vara en stor utmaning för männen som deltar i det. De sätter sig på spel och vågar avlägsna sig från uppfattningarna som brukar fastställa deras liv. Att sätta upp en balett just i en traditionell bastu är naturligtvis något som omvälver deras värld. Men det handlar inte bara om att dansa, baletten är egentligen mer en förevisning om männens inre känsla, några gester som berättar något intimt inför publiken. Att vara sig själva. Vilket kanske kräver mer mod än att jaga en björn.
Modet gäller också att inte känna sig antingen mer- eller mindervärdiga än alla andra, på ett sådant vis är stolthet en mycket dålig känsla.
Till slut är balettkåren nöjd med prestation, men absolut inte stolt. Dessa män är uppfostrade att inte vara självupptagna. Inte ens som barn har de aldrig fått belöning eller beröm för sina goda resultat. Det verkar vara en beständig egenskap i samhället: dölja sina känslor, inte använda överflödiga ord. Ibland är det ändå värt att prata, framförallt om ens ord kan göra skillnad i någons liv.
Man kan undra var denna självbehärskning kommer ifrån.
Kanske gäller det ännu en gång den där viljan att inte visa sin svagare sida, att inte ge uttryck för hur handlingar påverkar känslor. Det är precis känslor och svagheter som gör oss mänskliga och likadana, hur mycket man än försöker dämpa dem.

Linda

BASTUBALETTEN - EN FILOSOFISK BERÄTTELSE OM TORNEDALEN

Under 2016 kom SVT ut med ett program som hette Bastubaletten. Det utspelar sig en sommar i Norrbotten, närmare bestämt i Tornedalen och visar hur koreografen Justine Kirk möter fem tornedalska män och utmanar dem i att göra en dans. I bastun.

Undret sker och vi får inte bara se hur en dans växer fram utan hur männen bakom ytan börjar synas och hur deras liv påverkat dem och vilka de egentligen är.

Läs våra studenters blogginlägg om Bastubaletten!


Bastubaletten på SVTPLAY