Claudio berättar om sig själv och sin favoritväxt

Jag har egentligen inte en särskild favoritväxt, men jag antar att jag gillar succulent, kaktus-liknande växter i allmänhet. Jag gillar dem eftersom de är lite annorlunda och konstiga, vara gröna, knubbiga och taggiga. De är inte liksom de typiska prydnadsväxterna som luktar gott, är färgglada osv, men jag tror de är ganska kul i varje fall. Dessutom är de lätta att ta hand om, eftersom man inte behöva vattna dem varje dag och de är långvariga.

Mitt namn är Claudio och ursprungligen kommer jag från Rom, men jag flyttade till Milan för universitetet ungefär 4 år sedan. Jag studerar svenska och tyska, och under mitt sista år på universitetet var jag på Erasmus i en tysk stad som heter Kiel som en gång tillhörde Danmark. Det var en sådan stor och rolig upplevelse och har lärt mig en hel del, och jag saknar det så mycket. Men jag trivs i Milan också.

Min favorit månad är December, för två grunder: första, min födelsedag infaller i december, och andra som jag verkligen gillar är vintertiden... snö, kyla, julstämning osv. Jag kommer alltid valde vinter över sommaren, eftersom somrar det är för varma, speciellt i Rom! Det är förmodligen därför jag föredrar nordliga länder över södra.

Min favorit färg är blå, speciellt den ljusblå som hör till havet ans himlen. Jag tror att det i varje land som jag har varit, båda elementer har en annan nyans av blå, som kan vara ljusare, djupare, kallare, värmare, och jag tycker det är intressant att berätta dessa skillnader. De representerar varje land i bästa möjliga sätt.

Jag är en stor djurvän. Tyvärr bor jag här i Milan jag kan inte har några husdjur, men i Rom min mormor, som bor i en villa omgiven av naturen, har så många katter och hundar som vandrar fria. Det är så kul att vara runt dem! Jag har min egen husdjur som är en långhårig marsvin, hennes namn är Olga.

Jag har många olika intressen, en av dem är skräck och deckare filmer. Jag har tittat på dem sen jag var ett barn, och min favorit sedan barnsben är förmodligen den första "A Nightmare on Elm Street"av Wes Craven. De följande "Nightmare" har inte varit lika bra, tyvärr.

En annan hobby är definitivt träna. Jag brukar att träna på gym , men jag har varit en sportig person som sedan barndomen. Jag brukade simma, hästskinna osv. Dessa dagar jag är för upptagen med skolan och livet att göra allt det där, men sporten är fortfarande viktigt för mig och det hjälper mig att slappna av och stanna frisk.

Sofia

Valerias favoritblomma: pingstliljan

När de första pingstliljorna blommar, förstår man att värmen äntligen kommer efter vintern och man kan lukta våren i de soliga dagarna. Där jag bor, utanför Monza, finns kullar runt om landet och även om man inte ser dem, kan man känna naturen. Jag gillar staden där jag lever eftersom är det den lugnaste platsen där man kan ta igen sig. Pingstliljor är mina favoritblommor för de är jättefina med sina karakteristiska vita kronblad och gula innandöme. De växer i början av våren i trädgården. Jag tror att jag älskar de här blommorna för de medför ett slags natur och vår.

Jag tycker om att promenera i naturen och med mina vänner har vi planerat en resa med ryggsäck, så vi tränar att vandra i vårt område. Jag älskar att resa, framförallt till Skandinavien, men också till andra platser i värden. I alla fall gillar jag också havet och det skulle vara underbart om det låg närmare.

Jag är också intresserad av keltiska traditioner och därför jag har deltagit i en kurs i irländsk dans i fyra år. Jag har bestämt mig för att prova något annorlunda och jag har nu lektioner i lindy hop, ett slags dans från 30-talet. Jag har alltid velat få lära mig spela gitarr. Hemma finns mammas gitarr, från när hon var ung och det skulle vara coolt att använda den igen. På min fritid brukar jag skriva, inte om något speciellt, utan om allting, men alltid med blyertspenna, så kan jag radera ut och byta till något annat.

Giulia

Lite om Stefania

Stefania berättar lite om sig själv..

Jag älskar deras doft, deras eleganta form och  barrfärgen är min favorit. Jag älskar skogen när det snöar och allt blir vitt och lugnt. När jag tänker på granar tänker jag på vintern direkt. Det är den bästa årstiden. Varför? Kanske därför att det låter mig tänka på Norden och den friska luften som blåser mjukt i mitt ansikte under långa promenader i tystnad.

När jag tänker på granar, föreställer jag mig en stuga i skogen. Jag  är jättefascinerad av skogar. De tycks dunkla men jag känner mig inte rädd att vara ensam i mörkret. Tvärtom, det känns som en trygg miljö, när jag följer vägen under mina promenader. Det spelar ingen roll om jag går vilse. När ljuset strålar genom träden och värmer luften, anar jag att skogen är mitt eget hus. Jag kommer ihåg vintern i Sverige hos min värdfamilj, när jag var tonårig. Vi satt framför spisen och drack glögg på Julafton. Tyvärr fanns det ingen snö ute eftersom vi var i södra Sverige och det inte var så kallt. Jag hoppas att åka tillbaka till Sverige och besöka min familj för att vi inte har sett varandra på fyra år nu. Ja, jag vill åka till Sverige på vintern och resa med tåg uppåt norr, upp till Umeå. Två adjektiv för att beskriva mig själv: diskret och vänlig. Jag älskar att sitta ensam och läsa mina böcker men det känns bättre när jag kan dela min mening med andra människa. På senaste tid har jag  rest  mycket, hemifrån till universitet och tillbaka. Ibland pratar jag med mina kompisar i telefon eller  studerar för tentamen. När jag hinner, köper jag tidningen och läser nyheter. Men efter alla timmar jag bara sitter på tåget, behöver jag motionera lite. Så  jag går och springer utanför staden, där jag åtminstone kan titta på landet och känna mig fri.

Irenes

Solrosor i Finland

Vintern. Den finska vintern. Mörk. Jättemörk. Hon sitter där, framför elden, teet i handen, ibland en liten smutt. Hon rör nästan inte på sig, inte alls. Hon ser inte elden. Hennes ögon är öppnade, men hennes tankar är på väg någon annanstans, bort ifrån vinterkyla, snön och Norden. Jag vet inte mer, jag vet bara att hon heter Irene.

Solrosorna. De kanske. Kanske är de mina favoriter. Men varför? Jag har aldrig tänkt på det. Jag har aldrig tänkt på vilka mina favoritblommor var innan faktiskt. Varför tänker jag på det precis nu? Efter sju månader som jag har bott här i Finland? Sju månader i Finland. Det känns som ett helt liv sedan jag såg en riktig sol sista gången. Där är kanske anledningentill solrosorna! De är gula, stora och sommarblommor. Jag saknar solen, hennes varm på huden, sommaren, stranden, havet, Italien, kompisarna, familjen… Nej! Inte igen! Även om vädret är jättedåligt och vi bara har fyra timmar ljus (om man kan kallar det så, med så många moln på himlen) varje dag, jag måste hålla på min bästa avsikt, jag måste visa mig (och alla som sagt att jag inte kunde lyckas) att jag kan klara mitt år i Finland, även om jag är bara 18. Att jag är starkare än alla troode. Att jag är stor. Mitt liv har börjat för sju månader sedan, nu fortsätter det!

Stefania

Paolas blomma

Om det gäller min älsklingsblomma, tvivlar jag inte en sekund på det: den är absolut Hortensia.

När jag är stresserad och har haft en tung dag, finns det ingenting bättre för mig än att tillfälligtvis stöta ihop med en hortensiabuske eller att få en hortensiablomma som present.

Ljusblå har alltid varit min favoritfärg och det är kanske orsaken till att jag har älskat Hortensior ända från barndomen. Om det händer att jag ser hortensior i trädgårdar eller i skyltfönstret till en blomsteraffär tänker jag omedelbart på min barndom, på den där tiden då jag var helt fri och sorglös och brukade leka ute i min trädgård eller i parken tillsammans med mina klasskamrater.
Då odlade vi många hortensiaväxter hemma och de odlade fram så många blommor att jag alltid hade tillåtelse att leka med dem. Jag tyckte om att plocka dem, några använde jag för att skapa kransar och sätta dem på huvudet, andra för att pryda mina hårflätor. De största och starkt färgade var perfekta att kombinera med löv och jord och skapa förtrollande dekokter.

Synen av Hortensior kan verkligen förändra mitt humör och göra mig jätteglad utan en särskild anledning.
Nuförtiden har jag ingen Hortensia mer i trädgården, men jag tänker säkert plantera några i mitt framtidshus, så att jag kan iaktta dem varje dag och sätta dem i huset så att alla rum doftar friskt och vårligt.

Lindas

Porträtt av Giulia

Min favoritblomma är Orkidén, en av de mest eleganta och vackra växter, med harmonisk form och raffinerad doft. Okidéer kan anpassa sig till flera områden, men behöver mycket vård: till exempel, i botaniska trädgården i  Köpenhamn, såg jag att Orkidéer har en egen paviljong. Som Orkidén, mår jag bra när jag känner mig älskad. Och precis som min favoritblomma, klär jag på mig med eleganta kläder, framför allt svarta kläder. Den här är kanske skillnaden mellan mig och min favoritblomma, som brukar ha ljusa färger...men svarta Orkidéer finns, de är bara lite mer ovanliga.

Jag bor i Varese området, vid Maggioresjön och nära skogarna, därför kan jag ofta njuta av naturen och lugnet. Naturen älskar jag jättemycket och jag promenerar gärna i skogarna som ligger omkring mitt hus. Den enda negativa sidan är att jag måste pendla till universitetet, och att pendla varje dag kan vara mycket stressigt. Därför, om jag hade någon magisk makt, skulle jag använda det för att teletrasportera mig till Milano och tillbaka hem. Jag kan åtmistone fylla mina timmar på tåget genom att läsa en bra bok: mina favoriter är fantasy och klassiska böcker.

På fritiden brukar jag tittar på en massa teveserier och filmer, men min aktuellt – och kanske inte så avkopplande - aktivitet är att skriva min kandidatuppsats. Uppsatsen är relaterad till fornisländsk världen, som är en av mina största intressen, tillsammans med hela Skandinavien naturligtvis. Därför pluggar jag nordiska språk, filologi och litteratur, och jag älskar att resa till Norden.

Valeria

Porträtt av Francesca

Jag heter Francesca och jag bor i Rovellasca som ligger utanför Como. Mitt hus är mitt i naturen och jag har är en jättefin trädgård.

Min favoritväxt är Ginkgo och den här träden är mycket viktigt för mig. I min trädgård finns det en Ginkgo och när jag var liten, berättade min pappa att Ginkgo är en jättegammalt träd, en levande fossil, sade han. Han berättade att dess löv är samma sedan forntiden och jag tycker att det är verkligen fascinerande. Till min artonde födelsedag fick jag en jättekul present som jag älskar: ett par söta örhängen med Ginkgolövmotiv. 

Jag gillar också blommor och min favorit är hyacinten eftersom det doftar otroligt gott. 

Jag älskar djur och jag har en hund och två katter som heter Milli och Lulu. Lulu är vit och svart däremot är Milli svart och brun. Zeta, min hund, är en Jackrussel men ingen tror det därför att hon är för tjock! Jag är student och jag pluggar på universitetet i Milano. Jag pendlar varje dag och när jag åker tåg, tycker jag om att titta på tv-serie i telefon, läsa en bok eller lyssna på musik. Jag gillar inte att pendla men jag älskar att resa. Faktiskt ska jag åka till Istanbul om två veckor! Jag tycker mycket om att läsa. Min favoritbok är ”Räddaren i nöden”. Jag har ingen speciell favoritförfattare även om jag gillar japanska författare. Jag tittar inte på tv dagligen men nu tittar jag på en jättekul Tv-serie som heter ”Les revenantes”. Den är en fransk serie och jag älskar handlingen och landskapfotografi. Jag tycker mycket om etniskt mat. Min favorit är japanskt mat även om jag är vegetarian inte äter fisk. Jag är bara kär i misosoppa!

Martina