Lite om Stefania

Stefania berättar lite om sig själv..

Jag älskar deras doft, deras eleganta form och  barrfärgen är min favorit. Jag älskar skogen när det snöar och allt blir vitt och lugnt. När jag tänker på granar tänker jag på vintern direkt. Det är den bästa årstiden. Varför? Kanske därför att det låter mig tänka på Norden och den friska luften som blåser mjukt i mitt ansikte under långa promenader i tystnad.

När jag tänker på granar, föreställer jag mig en stuga i skogen. Jag  är jättefascinerad av skogar. De tycks dunkla men jag känner mig inte rädd att vara ensam i mörkret. Tvärtom, det känns som en trygg miljö, när jag följer vägen under mina promenader. Det spelar ingen roll om jag går vilse. När ljuset strålar genom träden och värmer luften, anar jag att skogen är mitt eget hus. Jag kommer ihåg vintern i Sverige hos min värdfamilj, när jag var tonårig. Vi satt framför spisen och drack glögg på Julafton. Tyvärr fanns det ingen snö ute eftersom vi var i södra Sverige och det inte var så kallt. Jag hoppas att åka tillbaka till Sverige och besöka min familj för att vi inte har sett varandra på fyra år nu. Ja, jag vill åka till Sverige på vintern och resa med tåg uppåt norr, upp till Umeå. Två adjektiv för att beskriva mig själv: diskret och vänlig. Jag älskar att sitta ensam och läsa mina böcker men det känns bättre när jag kan dela min mening med andra människa. På senaste tid har jag  rest  mycket, hemifrån till universitet och tillbaka. Ibland pratar jag med mina kompisar i telefon eller  studerar för tentamen. När jag hinner, köper jag tidningen och läser nyheter. Men efter alla timmar jag bara sitter på tåget, behöver jag motionera lite. Så  jag går och springer utanför staden, där jag åtminstone kan titta på landet och känna mig fri.

Irenes