Orban vann, men det räcker inte

Folkomröstningen i Ungern är ogiltig. Faktiskt röstade bara 43% av ungarna i söndags i folkomröstningen, för att bestämma, om Ungern ska ta emot 1.300 flyktingar från Grekland eller Italien.

Med det här referendumet ville Ungerns premiärminister Viktor Orban utmana EUn och dessa flyktingspolitik. I söndagskväll, bara en timme efter vallokalens stängning, kunde man säkert förklara, att kvorum inte nåddes och att folkomröstningen därför var ogiltig. Resultatet var praktiskt en plebiscit till Orbans politiska linje, för 98% av rösterna var mot de flyktingskvoter som Europeiska Unionen har bestämt för varje land. Så förlorade Orban ett slag mot EU, men premiärministern har redan meddelat, att man inte ska räknas med det här resultatet, för han har avsikten, att ändra Ungerns grundlag.

Och vad ska hända nu? Europeiska Unionen har meddelat, att flyktingskvoterna inte kommer att förändras och att de är obligatoriska för varje land. I Ungern ändå är Fidesz, Orbans parti, inte försvagat, för det har fortfarande mer än 40% av rösterna, men Orban måste/ bör ändra något, om han vill vara säker på att vinna nästa val. Skillnaden mellan Budapest och resten av landet är faktiskt större och framför allt är majoriteten av ungdomar inte överens med Orban och vill att någonting ska ändras.

Giuseppe Oriani

Ungrare säger: “nej”

Europa kan andas ut men det låter bara som en pyrrhusseger

Den 2 oktober väntar EU ängsligt på resultatet av den ungerska folkomröstningen om fördelning av migranter mellan länderna i Europeiska Unionen.

I varje fall röstade bara 43 procent av väljarna som har varit emot det europeiska mottagningssystemet för flyktingarna. Så beslutmässigheten uppnåddes inte för att godkänna folkomröstningen. Kanske börjar ungrarna inte längre dela sin presidents politik?

Trots slaget under bältet betraktar Victor Orban denna minoritet fortfarande tillräcklig för att sätta ned foten i Europaparlamentet. Han hävdade faktisk att ”oavsett om folkomröstningen är giltig eller inte. Det kommer att vara juridiska konsekvenser i alla fall och den viktigaste är att nej-sidan är majoriteten.” Och han fortsätter med att säga att ” Ungern måste godta inte människor som vi inte vill ha.”

Hur som helst är det viktig att märka att denna stora minoritet emot flyktingar uttrycker, som i andra europaiska länder, en uppenbar försummelse av EU att förvalta kanske den allvarligaste humanitära krisen i efterkrigstiden.

Tvärtom verkar Bryssel inte vill kompromissa. Kommissionen skulle betrakta folkomröstningen ogiltig även om den hade nått beslutmässigheten. En auktoritär och odemokratisk synpunkt som Bryssel inte hade emot Brexit.

Ännu en gång ser Europa omoget ut för ett politiskt samarbete mellan länder. De ekonomiska intressena verkar vara allt viktigare än politiken. Man slösar bort pengar i folkomröstningar som inte längre har något värde. Lösningarna är fortfarande långsamma att komma fram och flyktingarna fortsätter att dö.

Medan Europa vänder ryggen för att undvika problemet utan lösningar, verkar hotet om rasimen och nynazismen stiga.

Är det kanske Europa själv som håller på att skapa sina egna monster?

Andrea Matacchiera

Kära Sverige,

Jag heter Giulia, jag är 23 år gammal och jag bor i Italien, i en jätteliten stad som kallas Sormano som du antagligen aldrig har hört talas om och som ligger på ett avstånd på mer än 2000 kilometer från din underbart vackra huvudstad Stockholm, som jag har haft turen att besöka. Men jag pendlar varje dag till Milano eftersom det är där som jag studerar svenska, och kanske känner du till den här staden. Trots avståndet känner jag att mitt hjärta höra till dig, eftersom jag har alltid varit fascinerad av den nordiska kulturen och verkligen gillar att lära mig svenska och, som jag just sagt, eftersom jag har varit i Stockholm och jag har tillbringat underbar tid där. Innan jag började studera svenska läste jag tre andra språk på gymnasiet (franska, tyska och engelska). Men bli inte avundsjuk: Inget av dessa tre språk är så vackra som ditt! Men att lära mig dessa språk gjorde mig nyfiken och så har jag bestämt mig för att läsa andra språk. Jag har valt ditt språk eftersom detta är ett språk som inte många personer i Italien kan tala, men precis av denna anledning kan det vara bra för att hitta arbete, tror jag. Jag är ännu inte så sakert om vad jag ville göra efter mitt studium, men en sak är säker: Jag har för avsikt att komma tillbaka till dig och en dag ska den här avsikten bli verklighet, det lovar jag! I väntan på detta hälsar jag dig hjärtligt.

Giulia G.

(Skrivit av Matteo)  

Kära Sverige

du var inte mitt första val i livet, för jag valde att lära mig norska först. Men efter en norska sommerkurs i Oslo förstod jag att Norge och norska inte var bra för mig och jag bestämmde mig att börja svenska. Det var kärlek i första ögonblicken och det var så stort att jag redan har åkt två gånger till dig för att bevista sommarkurser.

Men det är inte allt. Jag har också möjligheten att uppleva dig och din kultur i Italien, för mina lärare Anna och Celina engagerar sig mycket att berätta för oss de underbarste aspekterna av din kultur. Det som jag gillar mest är egenheten i din kultur och dina traditioner, som verkar vara liten annorlunda först, om man kommer från Italien. Den enda grej som jag inte förstår (men jag är italienare, glöm inte det !) är att ni svenskarna ofta är kalla i början och att det är svårt att utbilda nya vänskaper. Jag har faktiskt ingen svensk vän nu, men jag hoppas att finna en så snart som möjligt. Därtill hoppas jag att komma till dig igen.

Claudio (berättat av Giuseppe)

Hypnotisören

Hypnotisören, Lars Kepler

(2009)

Romanen Hypnotisören är Lars Keplers debutdeckare och den har blivit en stor succè.

Ett blodbad öppnar berättelsen: en pappa, en mamma och en liten dotter dödas våldsamt under natten medan sonen ligger nedsövd och skadad på sjukhuset. Den finlandssvenska kommissarien Joona Linna anländer snart till brottsscenen och tecknar en mental karta av scenen, som vanligt. Hans sinne för detaljer hjälper honom att förstå att den äldsta dottern, som bor långt, kan vara mördarens nästa offer. Att prata med sonen är den enda möjligheten att skydda henne. Det kan man inte göra eftersom han ligger medvetslös. Joona Linna kallar på en hypnotisör. Han heter Erik Maria Bark som desvärre har beslutat att inte längre hypnotisera. På grund av det vill Erik inte hjälpa till. Men omständigheten tvingar honom att bryta sitt löfte och hypnotisera pojken. Vad pojken säger är vitalt för utredningen. Media börjar desvärre prata om hypnotisören och därefter kidnappas Eriks tonåriga och sjuka son.

Keplers äkta stil beror på att författaren skriver korta kapitel som gör att handlingen utspelar sig mycket fortare. På grund av det kan man inte släppa boken innan man läst klart. Man avslutar alla kapitel utan att ta en stund för att andas.

Kritikerna har ofta funderat på varför deckare har blivit en sådan succé under de senaste åren. De är nämnligen inte bara populära i Norden utan också utomlands. Jag är ingen litteraturkritiker men enligt mig fascineras läsare av nordiska deckare eftersom de är så grymma och våldsamma. Brottshandlingar drabbar oväntat och slår en orörd värld där alla beter sig enligt lagen. Troligtvis tror de flesta läsarna att den nordiska miljön är synonym till trygghet. Däremot skaffar den nordiska mörka stämningen en känsla av ensamhet och osäkerhet. Men är det verkligen så? Händer de fruktansvärda mord som berättas av författarna på riktigt? Skandinavien beskrivs annorlunda än hur vi föreställer oss det. Det nordiska samhället liknar en utopidröm i vår föreställning: alla människor följer lagen och ser ut att vara toleranta mot varandra. Men det kan finnas undatag.Trots att miljön fortfarande är intakt och naturen frodas, får snön blodfläckar. Resultatet är att den mörka vintern blir den perfekta scenen för de förfärligaste morden.

Irenes

Kära Sverige

Kära Sverige,

när man läser svenska författare som till exempel Astrid Lindgren eller Selma Lagerlöf, är det lätt att falla för dig, för din natur och dina vackra städer. Du ser ut som en dröm när man tittar på dig från Italien, men innan jag besökte dig för första gången kunde jag inte veta om du faktiskt var som jag hade föreställt mig, som jag hade drömt. Efter en sommarkurs i centrala Sverige, kan jag bekräfta att du ändå är bättre.

Det är svårt att säga vad jag gillade bäst. Kanske var de stora sjöarna som reflekterar de gröna skogarna och den blåa himlen. Kanske var att träffa en älg, en äkta älg. Det var större än jag tänkte och det var konstigt att faktiskt se djuret, efter alla bilder på böcker och teve.

Ett av de bästa ögonblicken var säkert att besöka en svensk familj. Det är lätt att föreställa sig ett svenskt hus som det stereotypiska huset som man kan hitta i en IKEA katalog och det var bra att förstå att svenska hus inte är bara IKEA.

På samma sätt, är Sverige inte bara centrala Sverige. Därför, hoppas jag att besöka dig igen, att lära känna dig bättre. Det finns så många upplevelser som väntar till mig. Jag vill åka skidor hos dig, jag vill besöka Lappland och träffa en älg till. Det känns som mina dagar i centrala Sverige var början på en lång vänskap och jag längtar verkligen efter att besöka igen min vän.

Linda  (nedtecknat av Martina T)

Kära Sverige

Kära Sverige,
Jag älskar dig så mycket. När jag gick på gymnasiet studerade jag franska, tyska och engelska och sedan bestämde jag mig för att lära mig svenska. Alla tror att jag studerar svenska för metalmusiken men det är inte rätt. Jag tycker att svenska är ett vackert språk och blev intresserad av att läsa det.
Jag åkte till Lund när jag var på Erasmus och blev förtrollad av dina underbara landskap. När jag var där lärde jag känna många personer, hade jag en bra tid och förbättrade min svenska. Vad som slog mig mest var folksgäsfrihet. Jag har så många minnen av min tid i Lund jag tror att de kommer att förbli inom mig för evigt. Jag blev förförd av Skånenaturen och dess fält. Jag åkte också till Malmö och gillade dess hav och utsikten över Öresundbron.
Min dröm är att åka till norra Sverige för jag har aldrig varit där. Jag önskar besöka alla dessa underbara landskap som jag bara har sett på fotografier.
Jag känner mig så bra när jag är i Sverige.
Jag känner mig hemma.
Mitt kära Sverige, jag hoppas att vi ses snart. 

Giulia Z (nedtecknat av Giulia G)

Kära Sverige

Det är inte länge sedan vi träffades den första gången.

Hur kan man glömma det där ögonblicket i ditt Uppsala och sedan i Stockholm. Det var i mars.

Jag har lärt känna dig redan på universitetet för att jag läser ditt språk och din litteratur och för att jag älskar längdåkning liksom du. Men det var något annorlunda att lära känna varandra personligen.

Din gamla akademi full av kultur, din kalla och rena luft, som jag älskar, på mitt ansikte och till slut

din natur full av grönt med de stora björkarna som smeker din safirblåa himmel är det vad som slog mig om dig.

I alla fall finns det bara en sak som jag inte kan gilla om dig och det är dina enformiga hus som är

likadana allihop utom för olika färger. De ser så orealistika ut som om de är dockhus.

Trots det stal du en del av mig och jag känner mig lycklig för att jag också har en del av dig här i Milano. Jag har faktiskt en svensk väninna som jag lärde känna förra året i universitetsområdet och det är sällynt att finna svenskar här förutom mina lärare.

Varje gång jag träffar henne och vi kan snacka medan vi dricker kaffe, är det som om jag skulle kunna känna dig närmare.

Oroa dig inte för mig kära Sverige. Vi ses snart igen.

Giuseppe Oriani (nedtecknat av Andrea M.)

Kära Sverige

Kära Sverige,

vi lärde känna varandra 2009, när jag åkte till Umeå som ett erasmusstudent. Jag var överväldigad på grund av naturen, och för allt var tyst. Jag var där från augusti till maj, och så, hade jag tillfället att känna mycket av dig. Jag åkte från Lappland i norra Sverige till Göteborg och Stockholm i söder, och alla platser var vackra. Den bästa platsen, kanske, var Lappland. Där, kunde jag uppleva det samiska språket, kulturen och politiska organisationen. Jag fick också möjligheten att driva hundspann, som är typisk för deras kultur, och att se renarna. I Ammarnäs, som ligger i norra Sverige, gick jag på iskfiskefestival. Jag prövade att fiska en fisk som heter ”lake”, men jag fick ingenting. I alla fall var betet nästan uppätet och jag var täckt av snö. På middagen, fick jag chansen att äta den där fisken, och den var jättegod.

En rolig sak om dig är: hur kan du ha två klimat samtidigt? När jag åkte till Göteborg var det vinter i Umeå, men där, var det vår ännu. Det fanns blommor, solen var varm och så kunde jag insupa alla dina smaker och lukter.

Om jag tänker på att jag egentiglen ville studera norska, hade jag mycket tur att det inte fanns på Genuas Universitet, utan det fanns bara svenska. Vid den tidpunkten sade jag till mig själv: ”ok, jag kommer att studera svenska”. Det är hur äventyret började, och jag hoppas att komma tillbaka snart, och att känna dessa känslor igen.

Martina (nedtecknat av Roberto P.)

Kära Sverige...

Kära Sverige,

jag heter Matteo och kommer från Italien. Numera studerar jag ditt underbara språk på universitet och min kärlek till dig började ungefär för 3 år sedan. Jag kan verkligen inte säga varför jag beslutade att studera svenska, men jag ångrar inte alls mitt val. Jag har alltid varit fascinerad av den nordiska kulturen och efter jag hade studerat tyska, bestämde jag mig för att lära mig ett annat nytt språk.

Olyckligtvis har jag aldrig varit där, Sverige, men jag hoppas att det ska hända väldigt snart. I fjol var jag erasmusstudent i Kiel, Tyskland, där fortsatte jag studera svenska (var inte orolig, aldrig skulle jag glömma dig), tillsammans med tyska. Staden ligger väldigt nära gränsen till din "kära" granne, Danmark, och där kunde jag känna lite av er skandinaviska charm. Jag åkte till Köpenhamn och med mina vänner tänkte vi ta tåget till ditt land, men vi hann inte till slut. Det var väldigt synd att vara så nära dig och inte kunna "träffa" dig äntligen.

Men nu lovar jag, så snart som möjligt ska jag åka dit, för jag längtar efter se din undersköna natur. Ja, för jag föll för dig precis för din natur och det är ju det första som jag tänker på när jag hör på ditt namn. Jag skulle vilja åka först och främst till dina många sjöar och fjällen, särskilt i Norden. Det skulle vara så spännande!

I väntan på att jag äntligen ska hinna planera mitt besök i ditt land, säger jag hejdå till dig och det är absolut inte ett farväl, utan ett "vi ses snart"!

Matteo (nedtecknat av Giulia Z)